Igår när Claes hämtade barnen på förskolan skulle Jesper visa hur han kunde klättra upp i ett träd och sedan hänga i en gren och hoppa ner. Men eftersom trädet var en en med inte alltför starka grenar, böjde sig grenen mycket snabbare än han hade tänkt sig. Han ramlade rakt ner på marken och landade på ryggen och slog även i huvudet. Han tappade nog andan också, trodde Claes. Det var inte så högt han föll men ändå tillräckligt.....
Han klagade igår kväll över huvudvärk och att han var trött. Så han fick sova i vårt sovrum och så kollade vi honom med jämna mellanrum, ifall han kanske fått en lätt hjärnskakning. När vi gått och lagt oss vaknade han och gick på toa och då var huvudvärken borta. Så det var nog inte så farligt.
Jesper och jag bestämde redan i måndags, när vi tittade på Tinas cookalong, att vi två skulle laga mat nu på lördagskvällen. Vi skalade potatis, vilket Jesper säger att han inte gjort tidigare. Det tog lång tid för honom men han gav inte upp. Sen började han att skiva morötter på en mandolin. Morötter är ju ganska långa och svåra att sätta fast på grönsakshållaren som följer med. Men precis när jag sa till honom att vi skulle använda den så slinter han och skär av en bit av nageln och lite till på sitt högra ringfinger. Blod.....behöver jag säga nått mer?
Nä det sprutade inte men det som kom var tillräckligt. Jag ropade på Claes och så virade vi in fingret i lite Torky. Sen ringde jag sjukvårdsupplysningen och de tyckte jag skulle spola fingret under kranen för då brukar det sluta blöda. Jo men visst.....tror nån att jag fick göra det för Jesper....det gjorde ju ännu mer ont då. Jag la på en kompress och virade ett bandage runt.
Under kvällen sen har han inte klagat. Åt mat som vanligt men när vi ville byta förbandet så blev han helt galen, vilket iofs är förståligt. Vi har nått sånt där silikonnät som jag ville lägga på som man brukar använda på brännskador osv för att förbandet inte ska fastna i såret. Sånt ville jag lägga på. Men jag kunde inte göra det från början eftersom det blödda så då.
När vi till sist fick av allt så började det blöda igen, vilket gjorde så jag fortfarande inte kunde lägga på silikongrejen. Suck....
Är inte så roligt att vara förälder när ens son gallskriker av smärta och panik.
Då bestämde vi oss för att åka in till sjukhuset istället. Claes och Jesper åkte iväg vid 21:20 och har precis kommit hem (22:20), så det gick ju ganska fort. Behövde inte träffa nån läkare. Räckte ju att nån hjälpte till att lägga om såret. Han har nu fått en remiss till distriktsköterskan på måndag för omläggning av såret igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar