Min tand e lös, å min tand e löööös.....

Ikväll när jag pratade med min mamma i telefon, skriker Jesper från övervåningen att han har nått han måste berätta.
- Jag har en lös tand!!!!
En av hans tänder i mitten i nedre tandraden är ordentligt lös. Han börjar bli en stor kille....

Både Claes och jag är förkylda nu. Jag hade ju feber i måndags men har knappt känt av förkylningen sedan i tisdags kväll. Men igår när vi åkte hem från begravningen i Stockholm började det kännas som sandpapper i halsen. Trodde jag hade kommit såpass lindrigt undan att det inte blev nån riktigt förkylning. Fast än är det inte så farligt.
Imorgon är det 50-årsfest (25+25) så då måste jag ju vara kurant.

Får väl skriva lite om begravningen. Det var såklart väldigt, väldigt ledsamt....
Man har fortfarande inte riktigt förstått vad som hänt. Det känns som att nästa gång vi träffar Mikaela så kommer Gustav att vara med, att det kommer att vara som vanligt igen.
Prästen var väldigt bra och höll ett väldigt fint tal under begravningsgudstjänsten. Han sa bland annat att Mikaela och Gustav varit så lyckliga. Att de t o m hade upplevt lika mycket lycka under den korta period i livet de varit tillsammans, som vissa par bara upplever genom att leva hela sitt liv tillsammans. Jag tror att detta stämmer. De hade verkligen funnit varandra.
Efteråt åt vi middag i Sjöpaviljongen i Alvik. Samma ställe som Mikaela och Gustav hade presentöppning dagen efter bröllopet. Där var väldigt fint precis vid vattnet.
Att det regnade hela vägen upp och nästan hela vägen hem känns lite som en bisak när man tänker tillbaka på begravningen. Men sen var det ju inte jag utan Claes som körde.
Mikaela, jag tänker på dig! :-(